Eftersom jag inte längre har styrkan att stå emot när Jack drar, så är vi tvungna att göra nånting. Därför har jag nu gått med på att kastrera honom. Jag har varit väldigt motvillig mot det, eftersom hundar förut var mitt stora intresse och jag inte velat förstöra Jack. Men nu har jag inte orken att träna en okastrerad hanhund längre. Må vara att jag ångrar mig i framtiden, men då får det va så.

Det jag nu har att vänta är en matglad hund som gillar att leka ... Åååh, hoppas att han inte blir helt så, för jag vill ju ha kvar min bångstyriga hund som den stövare han är. Jaja, han kommer nog inte förändras alltför mycket, han är ju ändå 2 år redan, och ju äldre hundar är vid kastreringen, destu mindre förändras de.

Det positiva är ju att han slipper alla hormoner han har i kroppen. Han slipper bli tokig av frustration när det är tikar i närheten, och förhoppningsvis blir det lättare när det gäller hans ovana att vilja rida på andra hundar.

Nästa onsdag ska det ske, wish us luck!