Här kommer en historia hämtad ur verkligheten. Texten är hämtad från: http://debatt.svt.se/2013/01/23/med-korkort-for-kottatare-far-vi-respekt-for-djuren-som-slaktas/

Jag gick sakta mot den lilla flocken på min och Toves gård, gården i jämtländska Mörsil dit vi flyttat sommaren innan. Ett av många små projekt vi företagit oss var att föda upp får, mest för att de håller ängarna runt huset prydliga med sitt konstanta ätande, men också för deras lamm.

Jag hade slaktat och styckat lamm och andra djur många gånger förut, både i jobbet och tidigare under min uppväxt, och jag trodde inte att det skulle bli något problem heller den här gången – särskilt inte eftersom vi bara hade fem tackor och åtta lamm, varav de som inte skulle ätas i familjen dessutom skulle åka till slakteriet för att tas om hand där.

Allt eftersom sommaren gick, växte de små lammen. Barnen döpte dem och de blev ganska tama. Det hade aldrig varit fallet med de lamm vi haft på Fäviken, eftersom flockarna där alltid varit så mycket större. När jag närmade mig den lilla gruppen där på ängen ovanför huset bräkte de välkomnade i kör – kanske kände de igen mig som den trevlige prick som gav dem kornkross från sin utsträckta hand och kliade dem bakom öronen.

Det största av bagglammen, det som barnen kallade Valdemar, tog några steg mot mig. Han var inte bara barnens favorit utan också min, lite stiligare än sina syskon och med en ovanligt självsäker utstrålning.

Så stod jag där, med laddad bultpistol i vänster hand och en rakbladsvass slaktkniv nedstoppad i ett hölster knutet till mitt högra ben. Valdemar promenerade som vanligt rakt fram till mig och började nosa runt kring mina fickor efter något mumsigt.

Utan tvekan, märkligt nog, kliade jag honom en sista gång bakom örat innan jag tog ett fast grepp om det, tryckte bultpistolen mot hans lockiga panna och kramade avtryckaren. Han ryckte till som i kramp i samma stund som skottet brann av och blev sedan slapp. Jag drog kniven ur hölstret och skar raskt ett snitt in i hans hals, genom de livsviktiga blodkärlen.

Blodet strömmade ut över mina händer och ut på den kyliga marken, det ångade när den röda vätskan träffade ömtåliga formationer av frost på det bruna gräset under oss. I samma takt som blodet lämnade kroppen såg jag också livet lämna hans mörka ögon.

När jag stod nere vid vårt hus igen insåg jag att jag grät, något som jag visserligen gör ibland precis som de flesta av oss men som jag aldrig tidigare gjort när jag handskats med ett djur eller dess kött. Jag kände mig djupt rörd av morgonens händelser, och förstod att när man dödar en individ som man lärt känna och uppskatta för sina egna behovs skull så får man en speciell respekt för det djuret, en respekt som jag inte tror att man kan få på något annat sätt.

Ibland, när jag ser hur folk behandlar kött – ineffektivt och slarvigt i en restaurang genom att välja bort ”enklare delar”, eller som privatpersoner genom att uppenbart överkonsumera – då tänker jag att det vore bra med en motsvarighet till ett körkort för köttätare.

Köttkörkortet skulle vi få genom att föda upp, slakta, stycka och äta ett djur.

Om alla fick uppleva vad jag upplevde den där morgonen med Valdemar, tror jag att de som fortfarande skulle välja att äta kött efter det skulle göra det med betydligt mer eftertanke och respekt. De personer som inte kunde hantera situationen och acceptera verkligheten bakom köttätandet, skulle då liksom diskvalificera sig från sin rätt att äta andra individer. För äter andra individer är ju faktiskt vad vi gör när vi öppnar det där plasttråget med anonym biff från snabbköpet, även om det inte känns så.

Självklart skulle det bli lite svårt för alla i hela världen att uppleva samma sak som jag gjorde den där morgonen, det förstår jag. Men ändå – en av nycklarna till att få oss alla att konsumera med måtta och inte slösa och slänga så mycket som idag, är definitivt att återupptäcka vad mat egentligen är och börja värdera den igen.

Förra veckans träning blev mina favoritpass. Piloxing, BodyAttack och BodyCombat. De var oxå de enda passen jag var på. Denna vecka blir lite annorlunda. Jack ska kastreras på onsdag, så jag kan inte gå på attacken då. Sen ska jag åka med min mamma hem till dem och vara med Jack där så han får lite lugn och ro, Trolla lämnar i stan.

Därför ska jag se till att träna nu innan det, för vet ju inte när jag kommer tillbaka till stan igen. Planen är BodyAttack ikväll och Piloxing imorgon! :) Härligt att det finns så bra pass här.

Jag är helt lyrisk över denna metod; FASTETERAPIN! Jag har en gammal, gammal bok som enbart behandlar ämnet. Jag slukar texterna om människor som blivit fria från alla möjliga sjukdomar, reumatiker som sluppit sina smärtor tack vare råkost och fastor. Det fanns även en kvinna som var dödsdömd i leukemi enligt läkarna, men hon åkte till ett hälsohem för att få en alternativ behandlingsmetod. Hon började dricka morotssaft, alltså saft pressad ur ekologiska morötter. Hon drack endast detta i 18 hela månader!! Hon blev fri från sin cancer, ett mirakulöst fall. Dock rekommenderar de inte fasta mot cancer, just för att det inte alltid funkar. Men man kan väl testa det som sista utväg om de traditionella behandlingarna inte fungerar.

Jag har ju själv en del problem jag skulle vilja få bukt med. Jag har väldigt dålig hy som inte blir bättre fastän jag testat massor av produkter och behandlingar. Enligt naturterapin kan det bero på alla slaggämnen och gifter man har i kroppen, som man samlat på sig under många år. De finns i det mesta, färdigrätter, pizza, färdiga köttbullar och korv, sånt man inte ska äta egentligen. För att inte tala om hårfärg och smink! En fasta rensar ut de ämnena ur kroppen och ger kroppen en chans att hela sig själv. Kanske kunde fastan hjälpa mig, det återstår att se.

Jag har ju även en del problem med knäna. Dock vet jag inte om fastan kan hjälpa mig med det, just för att problemen är självorsakade genom alltför hård motion. Men hoppas kan man ju :)

Fasta hjälper även till att stabilisera blodvärdena och normalisera blodsockernivåerna. Ett hett tips för de i riskzonen för diabetes alltså;)

Igår var det öppet hus på ladyline. Massa folk. Det har allmänt varit mer folk på gymmen nu, precis som det brukar vara i januari.

Min träning denna vecka:

Måndag: -

Tisdag: Piloxing

Onsdag: -

Torsdag: Move it & BodyCombat

Fredag: -

Lördag: BodyStep

Söndag: BodyAttack

Blev lite mindre träning denna vecka, men helt ok ändå :

Idag har jag haft en riktigt bra dag, jag har nämligen hunnit med att träna på gym två gånger!

Jag började morgonen tidigt med att rasta hundarna snabbt och sen genast iväg och träna innan frukosten. Move it, ett nytt pass med Aino på gymmet. Vanlig aerobic bara, så det är mest för fettförbränningens skull, det är rätt bra med ett sånt pass tidigt på morgonen.

Sen har jag chillat hemma och tagit det lugnt mest. På kvällen plåstrade jag om mina skavsår på fötterna och gick på BodyCombat. Härlig feelis som alltid och man fick massor av energi! :)

Igår var jag på Piloxing på LadyLine. Kul och intressant träning, kändes lite mer likt träningen på SATS än vad de andra klasserna här i vasa gör. Det var iaf väldigt kul, så det ska jag börja gå på :) Klassen kombinerade boxning, dans och pilates. Jag har en del träningsvärk idag faktist ;P

Hittills i år har jag bara tränat två gånger, bodybalance och bodyattack. Idag ska jag på piloxing så då blir det tre. Men jag borde verkligen skärpa mig. Tyvärr sitter tröttheten och fettet kvar från jul och nyår, så det är svårt att få rutin. Men snart så!

Igår träffade jag Mill och Maija en sväng, sen gick jag till skolan för en biologitimme. =)

Jag var på bodycombat på gymmet igår kväll, så kul! Senast jag tränade det var nog minst ett par månader sen i sverige. BodyCombat är ett 60 minuters högintensivt träningspass inspirerat av olika kampsporter. Det är sparkar och slag i luften, varje låt har olika koreografier. Rätt kul, inte lika intensivt som BodyAttack, så jag ville bara fortsätta träna när passet var slut eftersom jag hade så mycket energi kvar.

Jag har ju minskat min träningsmängd denna vecka och det känns lite jobbigt. Jag vill träna mer och mer och mer. Jag vill springa, jag vill röra på mej. Men samtidigt vill jag inte gå promenader, så himla jobbigt i snön just nu liksom!

Idag har jag skippat träningen eftersom jag hade en teorilektion kvar på bilskolan som hörde till andra skedet. Så den var jag på idag, typ 1,5h. Ville inte lämna hundarna ensam mera så jag unnar mig en träningsfri dag och storstädar istället, för imorgon är det partey!